Meny

Kommentar till Uppdrag Gransknings reportage om teodlingar

Den tredje december 2008 visade SVT ett reportage om villkoren för arbetare på teplantager i Indien, Sri Lanka, Bangladesh och Kenya.

Reportaget visar att teplockarnas liv är mycket hårt. På de konventionella plantagerna arbetar de långa dagar under slavliknande villkor för en lön som ofta ligger långt under lagstadgad minimilön. De blir bitna av ormar, blir sjuka av bekämpningsmedel, saknar skyddskläder och sjukvård etc. Eftersom det saknas skolor och barnomsorg är barnen med sina föräldrar och plockar te.

När reportaget handlar om det bättre alternativet, ekologiska och Rättvisemärkt-certifierade plantager som lever upp till internationella Fairtradekritierier, så visar det på en del brister i kontrollerna och hur kriterierna efterlevs. Det sägs i intervjuer med teplockare från den Rättvisemärkt-certifierade Oothuplantagen:

  • att anläggningen städas inför kontroller och att arbetarna ska hålla sig borta och inte prata med journalister etc 
  • att de inte sett något av premiepengarna och att de inte märker någon skillnad av att plantagen är Rättvisemärkt. 

Jag blev intervjuad inför programmet eftersom flera av Kung Markattas teer kommer från Oothu i södra Indien. Inför intervjun hade jag kontakt med det holländska företag som packar Kung Markattas te och de dubbelkollade en del uppgifter med Oothu-plantagen. Jag fick då veta att:

Företaget som driver teodlingarna i Indien äger totalt 3 000 hektar, varav 2 200 är djungel. 800 HA är teodling och 300 av dessa är Oothu-plantagen som är ekologisk och Rättvisemärkt. Hela området är dessutom ett tigerreservat.

På Oothu-plantagen finns sjukhus med 100 bäddar och två ambulanser. Arbetarnas barn har gratis dagis och skola med fria böcker och mat. Premie-kommittén är demokratiskt tillsatt.

Lönerna i södra Indien regleras av avtal som ger arbetarna en lön som är 30% högre än minimilönerna i Indien och på Oothu betalar de lite bättre än så.

Vår holländske leverantör har besökt Oothu ett flertal gånger och ägaren har dessutom bott där ett helt år.

Jag har därför stort förtroende för att förhållandena där är OK, men har inga illusioner om att arbetarna har ett bra liv.

Det kan finnas brister i kontrollen, men jag är övertygad om att arbetarna där har det betydligt bättre än de som arbetar på icke ekologiska och icke Rättvisemärkta plantager.

Vi har varit helt öppna med vad vi vet och hanterar vår del av Rättvisemärkningen på ett korrekt sätt. Vi köper ett helt ”paket” med kriterier och kontroller, från Rättvisemärkt och deras systerorganisationer FLO (Fairtrade Labelling Organizations) FLO Cert (deras kontrollorganisation som är ISO65-certifierad och kontrolleras av tredje part).

Vi har fullt förtroende för Rättvisemärkt som organisation och vi räknar med att vi får vad vi och andra betalar för. Om det finns brister i kontrollen utgår jag från att de kommer att rättas till. Annars kommer vi att vidta åtgärder.

I Uppdrag Gransknings dokumentär fokuserar man på bristerna inom Rättvisemärkt, och självklart ska brister uppmärksammas för att kunna rättas till, men jag tycker att man glömmer lyfta fram de väsentliga skillnader som gör att situationen för teodlarna är bättre på en ekologisk och Rättvisemärkt plantage. Den uppmärksamme tittaren får dock en tydlig bild av vad alternativet till ekologiskt och Rättvisemärkt te är. Bilderna av arbetarna som går omkring utan skyddskläder och sprutar gift, med svåra skador som följd och utan tillgång till sjukvård, har åtminstone etsat sig fast på mina näthinnor.

Det har aldrig känts så viktigt som nu att välja ekologiskt och Rättvisemärkt te.

Alla kategorier

Arkiv

Kung Markatta på Twitter

Kung Markatta på Facebook